Ibland önskar jag att jag hade ett jobb där jag kunde klä upp mig till tänderna och fixa håret i timmar. Just nu är jag djävulskt trött på urtvättade linnen och stora pösiga jobbarbralls. Trött på att se ut som något en blöt katt har släpat hem. Tänk om man hade ett jobb där man kunde se ut så här dagarna i ända:

 

 

 

Kanske skulle börja jobba i butik.. Hade varit kul. Slippa plastspån, svetsrök, superlim, höga monotona ljud, limångor, moln av industrietanol, tunga rullar med folie, brutalt stora plåtar, tunga krångliga lyft i små trånga utrymmen och slippa torra händer, trötta ben, fötter, ögon och flikiga naglar. För så glamouröst har jag det nu. Suck, pust och stön. Om man ändå var en filmstjärna..

 

Idag har jag iaf jobbat lite på vardagsglamouren, shoppat lite nya kläder och gjort mig fin. Gör faktiskt mycket att sminka sig i vanlig ordning. Är jag någorlunda morgonpigg en vardag så slänger jag på lite mascara. Förstår inte att jag orkade greja och dona så mycket som jag gjorde under skoltiden? Antar att jag brydde mig mer då. På jobbet känns det som att det inte spelar nån roll. Konstigt nog lyckades jag få uppmärksamhet från Emil även om jag såg ut som "hej kom o hjälp mig". Hm.. En mogen slutsats: Antingen är emil knäpp eller så spelar allt sånt här ingen roll.

 

Fina lördagsfilosofier. Nu ska jag nog ta mig en drink för att få lite mer lördagskänsla. Hejsvejs!