Hah, nu har jag läst igenom lite gamla "dagboksanteckningar" som jag skrev på datorn innan.. Hittade ett ganska roligt stycke. Tänkte att ni skulle få ta del av det, men först så måste jag bara säga att jag var en sån där självdestruktiv människa och gjorde ganska ordentliga sår på mig själv med hjälp av nålar. Men som tur är så har jag växt ifrån det beroendet! Och jag skrattade väldigt mycket när jag läste det här, så ni behöver inte oroa er eller nåt. OCH jag önskar att jag kunde skriva så som jag gjorde då, väldigt intensivt och rakt. Iaf så skrev jag det här den 22 december 2007 kl. 02,23. Och innan det här ( alltså stycket ni kommer få läsa) så har jag haft en djup diskussion med mig själv om hur mycket jag saknar anton. Ja, vi var ihop då fast ingen visste nåt! Ha!

Wellwell, njut av mina konstiga tankar!

"Beroende =
Något man fastnar för. Något man måste ha mer av, och ju mer du får desto mer måste du ha! När du är utan det du är beroende av är allt meningslöst och förjävligt. För att motverka meningslösheten, ta till beroendet. Och som sagt, ju mer du får av det du är beroende av, ju  mer vill du ha sen. Alltså känns allt mer o mer meningslöst när du inte får det du är beroende av. Mer meningslöst, mer beroende. Ju mer du får av ditt beroende, desto mer meningslöshet utan det.

T. ex.:

Nålar.
Allt känns piss. Ta en nål. Känns bättre. Sen känns allt åt helvet igen. Ta en nål. Hjälper inte. Ta en till. Känns bättre. Sen känns allt mer än åt helvete. Ta en nål. Två. Tre. Fyra. Femhundramiljonensjuttiofemtusen! Allt känns bättre. Samtidigt som att allt känns piss mkt fortare än innan. Beroendet ökar mer o mer, trappas upp, Stegrar, Fortare o fortare, Mer o mer,  tills du måste ha ditt beroende jämt.

Samma sak med Anton.

Träffar honom, allt är underbart. Han åker hem. Saknar honom. Vill ha honom hos mig igen. Träffar honom. Känns bättre. Håller om honom lite mer. beroendet ökar. Han åker hem. Saknaden växer. Träffar honom igen. Måste ha mer av honom för att stilla saknaden. Han åker hem. Allt känns förjävligt med en gång. Måste ha mer honom! Nu! Nu! Nu! Nu!
Träffar honom. Tar närheten till ytterligare en nivå, vill ha mer. måste ha mer. kan inte få nog. Slukar i mig av honom så mkt jag kan. Han åker hem. Saknaden blir för stor. Går inte. Allt känns piss, meningslöst, åt helvete och bara gåodödå. Måste träffa honom. Kan inte tänka på nåt annat. Kan inte tänka på någon annan. Saknar honom ju mer jag tänker på honom, men kan inte sluta tänka på honom. Ond cirkel. Yey.

Detta mina damer och herrar är ett bevis på att jag kan bli beroende av vad som helst.

Jag är nog nästan lite beroende av att skriva. Som jag gör nu. Måste skriva. Få lite perspektiv. Samla tankarna. Sortera och få rätsida på allt som snurrar runt i huvudet.

Om någon skulle ge mig knark skulle jag lätt bli beroende. Faktiskt. Det är inte bra att bli lätt beroende av saker. Speciellt inte av folk. Dom kan man inte lita på. Rätt som det är kan dom försvinna. Inte bra då. Vad ska man göra med sitt beroende då? Hitta ett nytt?

Man kan för helvete inte vara beroende av någonting hela livet. Måste jag ha nåt slags beroende för att kunna leva?  Måste jag ha nått som hela mitt liv kretsar kring? För så är det nog. Iaf om man kollar på nålberoendet och Antonberoendet. Just nu kretsar allt kring anton. Allt jag tänker kan kopplas till honom. Allt jag gör också. T.ex. om jag ska köpa en ny tröja. "Tror du att anton gillar den här?" Osv.

Nålarna då. Det går inte att vara beroende av dom utan att allt kretsar kring dem. Man måste dölja såren, man känner smärtan, man vill ha mer, måste tänka på att inte visa nåt, gömma hela tiden. Så om man är beroende av nålar, springer man runt hela dagarna och är livrädd för att någon ska märka vad man har gjort.

 Nu kom jag totalt av mig. Men erkänn! Asbra liknelse o shit! jag har lyckats få ur mig nåt vettigt  ikväll, hah. "

Det roligaste är nästan det där med att om någon skulle ge mig knark, hah.. dom flesta blir väl beroende av det? eller? x)

och nu när jag har blottat mig själv så är jag värd lite kommentarer tycker jag!

pöss på er!